Hem » Bas » Basspelets grunder

Basspelets grunder

Här går vi igenom lite om basens historik, hur en bas kan se ut och vilka delar den består av.

Basens historia

Ordet elbas är en förkortning av »elektrifierad basgitarr«.

Det är precis vad en elbas är.

Elbasen är släkt med gitarren och båda ingår i instrumentfamiljen knäppinstrument vilket kommer sig av att man »knäpper« på strängarna för att få ljud.

Förr i tiden fanns förstås ingen elektricitet, utan man spelade på akustiska gitarrer.

Till basregistret hade man lånat in stråkfamiljens kontrabas som man sedan spelade på med hjälp av fingrarna (pizzacato). På så sätt fick man ett gitarrliknande ljud.

Det är ju så, precis som med blåsinstrumenten, stråkinstrumenten och faktiskt ett helt vanligt trumset, att om man spelar tillsammans så kan det vara bra att dela upp tonregistret lite så att det inte blir allt för rörigt.

Det är precis samma sak med gitarrerna.

Den vanliga gitarren har ett register och basgitarrerna har ett annat.

På så sätt krockar de inte lika lätt när de spelar tillsammans och man kan dela upp tonerna sinsemellan och i stället komplettera varandra.

När trummorna blev vanligare i musiken behövde gitarrernas volym höjas så att de kunde höras bättre. Detta var innan basgitarren fanns och man fortfarande använde sig av kontrabasar.

En mikrofon för kontrabasar tillverkades och detta var början på den elektrifierade gitarrfamiljen.

Elgitarrer, elbasar och allehanda förstärkare har sedan dess utvecklats i diverse olika former och färger.

I dag finns elbasen som standardinstrument i de flesta ensembler och musikstilar.

Elbasens stora syfte är att spela i det låga registret och ge en grund som de andra instrumenten kan spela på.

Många gånger är det viktigare att basen håller pulsen än att trummorna gör det.

Elbasens stora register och karaktäristiska »sound« gör det också möjligt att använda den som melodi- och soloinstrument.

Elbasar med flera strängar och olika effekter har även påverkat basister och numera är det ganska vanligt att basister gör olika soloprojekt.

Basister som Steve Bailey, Victor Wooten, Stue Ham, John Pattitucci m.fl. är bara några basister som använder elbasen utöver det vanliga.

Banbrytaren för detta var Jaco Pastorius som redan på 60-talet började utveckla elbasens möjligheter.

Elbasens uppbyggnad

En elbas är uppbyggd på samma sätt som en elgitarr.

En kropp i solid trä i vilken man skruvat eller limmat fast halsen.

Varje tillverkare försöker att forma instrumentkroppen på ett eget sätt för att på något sätt bli unika men det finns vissa former som ofta används och blir kopierade av de flesta andra tillverkarna.

Samma sak gäller huvudet där stämskruvarna sitter.

Här sätter tillverkarna sina namn och märken och vill gärna ha en unik design.

På kroppen sitter mikrofonerna som tar upp ljudet från strängarna och för det vidare till en förstärkare.

Det finns olika sorters mikrofoner och alla påverkar de ljudet på olika sätt.

En annan sak som påverkar ljudet är elektroniken.

Det finns två typer av elektroniker, den passiva (som är den vanligaste) och den aktiva (som man måste ha batteri för att kunna använda).

Skillnaden mellan passiv och aktiv elektronik är att man kan påverka ljudet mer med en aktiv elektronik och att ljudsignalen i regel är starkare. Med en passiv elektronik kan man bara ta bort frekvenser i diskantregistret (treble) medan man med en aktiv elektronik både kan lägga till och ta bort frekvenser i både diskant-, mellan- och basregistret.

Dock kostar en aktiv elektronik mer.

En elbas är stämd i tonerna E, A, D och G vilket är samma toner som gitarrens fyra grövsta strängar.

Däremot är elbasen stämd en oktav lägre än gitarren vilket ger den lägre toner och ett djupare register.

En femsträngad elbas har en tjockare sträng som är stämd i B

En sexsträngad elbas har en tjockare sträng som är stämd i B och en tunnare sträng som är stämd i C.

Av Kristoffer Gildenlöw och Kecke Lundgren
Textbearbetning: Jerry Prütz

^ Upp