Hem » Bas » Övningar: Fingerspel

Fingerspel

Det finns många sätt att använda en elbas och inget av dem är fel. Kan man bara få det att passa in rent musikaliskt så är alla medel tillåtna. De flesta, mer etablerade, spelteknikerna är lokaliserade till högerhanden (om man är högerhänt) och dess olika anslag mot strängarna.

Vänsterhanden används mer för att ge olika toner, dämpning, vibrato, bändningar m.m.

Jag kommer här att ta upp flera av dessa speltekniker på en grundläggande nivå.

Fingerspel, den vanligaste tekniken på elbas.

Man slår an strängarna med högerhandens fingertoppar. Det finns egentligen inget rätt eller fel när det gäller hur.

Vissa säger att man skall använda sig av yttersta spetsen på fingrarna för att få mer klang, andra säger att man skall spela längre in på för att få en mer »rund« ton. Vissa säger att man skall använda hela fingrarna i pendeln för att få kraft, andra säger att man endast skall arbeta från knogarna för att undvika för mycket arbete med fingrarna.

Sanningen är att de olika sätten passar olika personer och musikstilar. Enda sättet att få det rätt är att individualisera det från utövarens perspektiv och förutsättningar.

Underlättar gör det om man först »ankrar« tummen. Med det menas att man tar stöd med tummen för att få stabilitet i sitt spel, lämpligtvis ovansidan av en mikrofon eller en sträng (inte på ovansidan av basen).

Man kan använd ett finger eller handens alla fem om man så önskar. Vanligast är dock att man använder sig av pekfingret och långfingret. Mycket beroendes på att dessa fingrar i regel är starkast och inte allt för olika långa.

Här följer några exempel på hur man kan träna upp högerhandens pekfinger och långfinger. Hela idén ligger i att man hela tiden använder vartannat finger. Detta ger snabbhet och vana men framför allt en säkerhet då det gäller att byta strängar och spelsätt på ett vant och oberoende sätt.

Övning 1:

E,A,D,G,D,A,E - vartannat finger [pekfinger], [långfinger]. Prova med båda fingrarna.

Övning 2:

E,A,D,G,D,A,E - vartannat finger upp och ett finger ner, bytet kommer naturligt.

Övning 3:

E,E,E,A,A,A,D,D,D,G,G,G,D,D,D,A,A,A,E,E,E - Samma som övning 1 fast med tre anslag per sträng. Vartannat finger gör att man byter sträng naturligt med olika fingrar.

Övning 4:

E,D,A,G,A,D,E - vartannat finger spelar på varannan sträng. Prova med båda fingrarna.

Övning 5:

E,E,A,E,E,D,E,E,G,E,E,D - Vartannat finger gör att man byter sträng naturligt med olika fingrar.

Variationer på övning 5:

5 a)

E,A,E,E,D,E,E,G,E,E,D,E

5 b)

A,E,E,D,E,E,G,E,E,D,E,E

Övning 6:

E,E,E,A,E,E,E,D,E,E,E,G,E,E,E,D - Liknande övning som övning 5 fast med raka sextondelar.

Variationer på övning 6:

6 a)

E,E,A,E,E,E,D,E,E,E,G,E,E,E,D,E

6 b)

E,A,E,E,E,D,E,E,E,G,E,E,E,D,E,E

6 c)

A,E,E,E,D,E,E,E,G,E,E,E,D,E,E,E

Att tänka på:

• Dämpa strängarna genom att lägga fingrarna över strängarna med vänsterhanden.
• Håll tempot och få ett så flytande spelsätt som möjligt.
• Öva gärna med någon form av tempohållare (metronom, trummaskin eller dyl.).
• Eftersom fingrarna är olika starka så behöver man träna in dem så att de spelar lika hårt/svagt så att ljudet inte skiljer sig för mycket åt.
• Prova övningarna med dynamiskt spel genom att gå från svagt till stark och tvärt om.

Av Kristoffer Gildenlöw och Kecke Lundgren

^ Upp