Hem » Gitarr » Övningar: Teknik

Övningar: Teknik

Elgitarren uppmanar till experimentlusta när det gäller speltekniska lösningar och nya spelsätt. Här ska vi gå igenom några vanliga speltekniker som kan användas i både komp och solo.

Viktigt! Några saker att tänka på när du tränar på dessa övningar:

• Använd ett finger för varje band om inget annat anges!
• Spela ned/upp/ned/upp med plektrumhanden hela tiden om inget annat anges!
• Var noga - spela hellre långsamt och rätt än snabbt och slarvigt!
• Se till att alla toner ljuder ordentligt när du spelar!
• Teknik är inte allt - använd den för att förmedla något!

Då kör vi igång!

Ensträngsövningar

De här övningarna är speciellt bra för två saker, att snabbt kunna byta grepp och fingersättning samt att hitta tonerna på halsen. Efter lite träning kommer tonstegen i skalorna att sitta i ryggmärgen.

Övning 30:

» Förstora bilden (Öppnas i nytt fönster)

Enkla trioler där du går upp ett steg i skalan för varje triol. Du använder tre fingrar och byter grepp för varje triol. Anpassa fingersättning efter grepp. Spela varannan ned/upp och se till att alla toner hörs.

Övning 31:

» Förstora bilden (Öppnas i nytt fönster)

Samma som övningen innan, men nu är det grupperingar om fyra, vilket innebär att du får glida upp med lillfingret i slutet av varje gruppering.

Övning 32:

» Förstora bilden (Öppnas i nytt fönster)

En riktig tuffing. Spela i grupper om tre med tre fingrar, flytta sedan upp till nästa grepp. Det gäller att sköta förflyttningen så snabbt och omärkligt som möjligt.

När du fått in dessa förflyttningar ordentligt kan du konstruera fraser över flera strängar, som i exemplet (33) nedan:

» Förstora bilden (Öppnas i nytt fönster)

^ Upp

Dubbeltoner

En annan lärorik övning är att spela vissa toner i ett mönster flera gånger i följd, utan att de låter hackiga eller slarviga.

Övning 34:

» Förstora bilden (Öppnas i nytt fönster)

Åttondelstrioler, var noga med att spela ned, upp, ned, upp med plektrumhanden hela tiden, oavsett var i rytmen anslagen kommer.

Övning 35:

Samma som ovan men den upprepade tonen spelas dubbelt så snabbt som tonerna på första strängen.

Övning 36:

Tonerna på första strängen i samma rytm och tempo som innan, men den upprepade tonerna fyller emellan med sextondelstrioler. Det här mönstret är faktiskt lättare om man börjar med anslag upp.

Övning 37:

Då blandar vi lite då, och lägger till en upprepad ton även på första strängen. Titta hur anslagen ska vara.

^ Upp

Hammer on/pull off

Hammer on/pull off är en teknik som går ut på att sköta anslaget delvis med spelhanden istället för med plektrumhanden.

För att få detta att låta riktigt bra krävs en del träning. Det bästa är ju om du kan få tillräcklig styrka och snärt i spelhandens fingrar för att få dina hammer ons och pull offs att låta lika bra som dina plektrumanslag. Här följer tre grundläggande övningar för att träna denna teknik:

Övning 38:

» Förstora bilden (Öppnas i nytt fönster)

Enkla trioler med anslag på första tonen i varje triol. Första takten består av enbart pull offs medan andra takten består av hammer ons.

Övning 39:

» Förstora bilden (Öppnas i nytt fönster)

Enkla trioler, varannan pull offs och hammer ons. I andra takten byter du även sträng.

Övning 40:

» Förstora bilden (Öppnas i nytt fönster)

En liten solofras i raka sextondelar med en hel del pull offs och hammer ons. Var noga med de plektrumanslag som finns utmärkta.

^ Upp

Arpeggios - sweeping

Ett arpeggio består av toner ur ett ackord eller en skala, oftast terser staplade på varandra. Ett vanligt sätt att spela dessa är att använda så kallad »sweeping«. Den tekniken går till så att man spelar flera anslag åt samma håll i rad, sträng efter sträng. Sweeping kan användas i helhet eller som korta inlägg i vanliga fraser. Alla exempel nedan är anpassade för att kunna spelas flera gånger i följd utan paus.

Övning 41:

Det här är ett typiskt arpeggio (en molltreklang i A). Som du ser inleds arpeggiot med fyra anslag nedåt och avslutas med tre anslag uppåt. Detta är exempel på sweeping.

Övning 42:

Här ses samma arpeggio-struktur som durtreklang (C).

Övning 43:

Självklart kan man lägga in fler toner i ett arpeggio och lägga in annan teknik än sweeping...

^ Upp

Tapping

Istället för att trycka ned tonerna med spelhanden kan man ibland även använda plektrumhanden för att göra detta. Tekniken kallas för Tapping, från engelskans »tap« (som i detta sammanhang betyder »knacka«). Den kan användas i många olika sammanhang, oftast för att åstadkomma tonföljder som skulle vara greppmässigt omöjliga i vanliga fall.

Övning 44:

En enkel övning för att komma underfund med principen. T står för Tap och P för Pull (en teknik som behandlades tidigare). Du slår alltså vartannat anslag genom att göra en hammer on med plektrumhanden och sedan släppa upp densamma för att låta spelhandens ton ljuda.

Övning 45:

» Förstora bilden (Öppnas i nytt fönster)

När du har övat upp din Tapping-teknik lite kan du ge dig på den här. Första halvan torde inte vara några större problem, kanske blir andra halvan lite knepigare, då du ska flytta plektrumhandens grepp genom en glidning, upp ett band och tillbaka. När du har fått in den ordentligt kan du prova att glida upp till band 15 istället för 13.

^ Upp

Slutligen

Antalet speltekniker är oändligt, så det är ingen idé att försöka ta upp mer än en bråkdel. Det kan dock vara värt att nämna några av de speltekniker som använts tidigare i övningarna:

String Skipping. Att hoppa över en sträng, till exempel från A-strängen till D-strängen. Övningsexempel:

Förflyttning. Att förflytta sig en längre bit på halsen mitt i en fras. Övningsexempel:

» Förstora bilden (Öppnas i nytt fönster)

Av Daniel Gildenlöw och Kecke Lundgren

^ Upp