Hem » Grupp » Toner

Toner

Det första jag skall göra är att förklara och skilja på några begrepp även här.

Ord som tonart, ackord och skala kan ställa till det en hel del om man inte riktigt vet vad orden egentligen innebär.

Här följer en förklaring och hur man skiljer på några begrepp.
Låt oss börja med ordet skala.

En skala består utav sju toner innan den återkommer till samma ton, fast en oktav längre upp.

I en kromatisk uppgång ser man att mellan tonen C och nästa C så ligger det tolv toner där emellan. Av dessa tolv toner väljs sju och beroendes på vilka sju så får man olika skalor.

(Avståndet mellan två toner kallas intervall, så rent logiskt finns det sju intervall i en skala).

Om vi skall spela en C-dur skala så måste vi använda oss av tonen C (grundton).

Därefter har vi sex toner kvar att välja och elva toner att välja mellan (Dess, D, Ess, E, F, Gess, G, Ass, A, Bess och B).

Om vi numrerar tonerna nu så kanske det blir lite enklare.

Grundtonen får siffran 1 och säger vilket namn skalan skall ha (C, Fiss, Ass etc.)

Tonerna 2 och 3 (Dess och D i detta fall) får siffran 2 tillsammans och namnet sekund.

Tonerna 4 och 5 (Ess och E i detta fall) får siffran 3 tillsammans och namnet ters.

Tonen 6 (F i detta fall) får siffran 4 och namnet kvart.

Tonen 7 (Gess i detta fall) får ingen siffra alls men namnet tritonus *.

Tonen 8 (G i detta fall) får siffran 5 och namnet kvint.

Tonerna 9 och 10 (Ass och A i detta fall) får siffran 6 och namnet sext.

Tonerna 11 och 12 (Bess och B i detta fall) får siffran 7 och namnet septima.

Tonen 13 (tillbaka till C i detta fall) får siffran 8 och namnet oktav.

Nu skall man alltså välja en ton från varje sifferpar.

Kvarten (4) och kvinten (5) blir ju ganska självklara efter som det bara finns en ton per siffra.Dessa kallas för »rena« intervaller tillsammans med oktaven.

De andra kallas för liten respektive stor beroende på om avståndet är större eller mindre till grundtonen.

Stor och liten sekund (2), stor och liten ters (3), stor och liten sext (6), stor och liten septima (7).

Alla intervall är lika viktiga för att kunna bygga upp en skala.En durskala består bara av de större intervallen.

*Tritonus det här intervallet (grundton - sjunde ton) var länge förbjuden i den västerländska, kristna musiken.

Man ansåg att det lät så illa, kallade det för djävulens intervall och förbjöd det.

Numera är det ett vanligt intervall men det är anledningen till att man hoppar över den tonen i numreringen.

Om man utgår från en C-dur skala så kan innehåller den i sin tur sex andra skalor.

På varje ton i skalan kan man börja en ny skala till dess att den »vandrat» sju toner upp.

Alla skalor har egna namn men vi behöver inte nämna dem nu.

Om du går igenom dem noga och räknar toner och intervall så märker du att det hela tiden växlar mellan de små och stora tonerna i intervallen.

På två ställen dyker till och med intervallet tritonus upp.

Först mellan F och B i form av en förstorad kvart (C-dur skala från fjärde tonen).

Sedan mellan B och F i en förminskad kvint (C-dur skala från sjunde tonen).

En tonart är inte helt olik en skala men begreppen bör inte blandas ihop.

Man kan uttrycka de som så att en tonart säger vilken skala man skall bygga alla melodier och ackord på.

Varje låt och melodi är komponerad i någon av de 24 tonarter som finns (C-dur-moll, Ciss/Dess-dur-moll, D-dur-moll, Diss/Ess-dur-moll, E-dur-moll, F-dur-moll, Fiss/Gess-dur-moll, G-dur-moll, Giss/Ass-dur-moll, A-dur-moll, Aiss/Bess-dur-moll och B-dur-moll).

En tonart bestämmer vilka toner som »kan« och »inte kan« spelas (det finns förstås inga regler för vad som är rätt och fel men man bör kunna vissa teoretisk regler innan man kan bryta mot dem).

Om en låt spelas i tonarten C-dur så innefattar den tonarten ett visst antal toner (C, D, E, F, G, A, B, C)

I kapitlet om skalor här ovanför kan se att detta är samma toner som i en C-dur skala.

Om man spelar C-durs skala från A till A så märker man även, om man studerat övningarna 20-23, att man just har spelat en »ren« A-moll skala.

Det stämmer, varje »ren« durskala innefattar även samma toner som en »ren« mollskala spelad från durskalans sext (sjätte ton).

Dessa kallas parallelltonarter (C-dur - A-moll, D-dur - B-moll, E-dur - Ciss/Dess-moll etc.)

Så om du vill göra en melodi eller en låt i C-durs tonart så kan du använda dig av vilka toner som helst som ingår i C-durs tonart (tillika C-durs skala) utan att det kommer att låta allt för konstigt (vill man ge sig utanför tonartens toner bör man veta vad man gör annars kommer det att låta falskt - »man bryter mot de teoretisk reglerna«).

Om du vill gör en melodi eller en låt i någon annan tonart än C-dur eller A-moll så måste du använda dig utav höjda eller sänkta toner (pianots svarta tangenter).

Följ tabellen ovanför om du vill veta exakt vilka toner som ingår i den tonart du vill komponera i.

Fördelen, som nämnts, med att spela bas är att du enkelt kan flytta vänsterhandens grepp eftersom fingersättningen ser likadan ut i en durskala vart än du flyttar den över halsen.

Praktiskt eller hur!?!

Ett ackord är två eller flera toner som tillsammans bildar en harmoni (en klang).

Man kan säga att ett ackord rensar upp i en skala och tar bara fram de viktigaste tonerna.

Det viktigaste tonerna i ett ackord är grundtonen som säger vilket namn ackordet skall få (C, Fiss, Ass etc.) och den tredje tonen (tersen) som säger om det är ett durackord eller mollackord.

Det vanligaste är att man gör en så kallad treklang, då spelar man tonerna 1, 3 och 5 i skalan (grundton, ters och kvint).

Sedan kan man lägga på sexter, septimas om man vill för att få en »fylligare« klang.

Det går även att fortsätta med ett ackord in i nästa oktav och kanske till och med ta med toner som inte finns med i tonarten (t.ex. tonen Diss i ett C-dur ackord).

På så sätt kan man få en viss dissonans (ostämd karaktär) i ackordet vilket kan passa i vissa låtar

Om man håller sig till treklanger så kan man lätt flytta runt ackorden i tonarten.

Alla dessa ackord ingår i tonarten C-dur och kan fritt användas för att komponera en låt i den tonarten.

Till skillnad från skalorna så slipper vi ett tritonus intervall på fjärde ackordet eftersom tonen B inte ingår i en F-durs treklang. Däremot finns tritonus intervallet kvar i det sjunde ackordet eftersom både tonen B och tonen F finns med i C-durs skala och därmed blir grundton (1) och kvint (5) i ackordet. Eftersom det är ganska ovanligt att ha en tritonus i ett ackord så här så får det här ackordet ett eget namn, dim-ackord.

Det räknas dock som ett mollackord eftersom intervallet mellan grundtonen och tersen i ackordet är en liten ters vilket blir moll.

Man kan, som sagt, sedan lägga till fler toner men då måste man ta hänsyn till tonförådet i tonartens skala.

»Rockakord« består endast av grundton och kvint (femte tonen).Det finns ingenting som definierar dur eller moll.

Sammanfattning:

En skala är sju toner från en ton till samma ton igen fast en oktav upp (ex. C - C, A - A etc.)

Dessa sju toner har alla lika stor betydelse för skalan som sådan och delas in i intervall.

Ett intervall är avståndet från en ton till en annan och i en skala utgår man från grundtonen och »mäter« därifrån.

Intervallerna heter sekund (ton 2 och 3), ters (ton 4 och5), kvart (ton 6), kvint (ton 8), sext (ton 9 och 10), septima (ton 11 och 12). Ton 7 heter tritonus, djävulens intervall.

Ton 13 (samma ton som grundtonen fast en oktav högre upp) heter helt enkelt oktav.

Grundtonen ger namn åt skalan.

Stor eller liten Ters avgör om det är en mollskala eller en durskala.

En tonart bestämmer vilka toner och ackord som kan spelas i en låt. Antingen är det en molltonart eller en durtonart.

Varje durtonart innehåller samma toner som en molltonart och tvärt om. De kallas parallelltonarter.

Grundtonen ger namn åt tonarten.

Ett ackord innehåller två eller fler toner som ingår i tonarten.

I varje tonart finns det sju ackord.

Vanligast är treklangen som är uppbyggd på ackordets grundton (1), ters (3) och kvint (5).

Man kan bygga på ett ackord uppåt med toner, även in i nästa oktav eller med toner som inte ingår i tonarten.

Ett »rockackord« består endast av grundton och kvint och definierar inte moll eller dur.

Som synes så har de alla tre mycket med varandra att göra men bör skiljas åt.

Det finns t.ex. fler ackord än de sju som ingår i en tonart och det finns skalor som man inte kan bygga ackord på.

Man kan göra musik av allting och det finns som sagt inga regler om vad man kan och inte kan göra.

Att gå igenom detta ger däremot insikt i varför det är som det är och hur saker och ting påverkar och styr varandra. När man förstår det blir det också lättare att gå ifrån de teoretiska reglerna och förlita sig på sin hörsel.

Det som låter bra är bra.

Av Kecke Lundgren
Textbearbetning: Jerry Prütz

^ Upp